Om jag bara fick tillgång till bilderna från igår , på mig i hatt med tre boråsare och en mexicankines från los angeles , så hade det här inlägget blivit fulländat.
Tjohej! Har inte skrivit något på sjuuuuuuuukt länge så tänkte att idag kanske kunde vara läge ett bidra med ett.
Är för tillfället extreeemt omotiverad på att plugga, gjorde tenta idag och hoppas att det trots allt gick bra. I min desperation för att undkomma matteräknandet gick jag och förälskade mig i japan, lärde mig två japanska alfabet, lite grammatik och typ 40 Kanji ( kinesiska tecken , bra att ha! ) , plus att jag läst igenom samtliga hemsidor och bloggar om ämnet. Så nu är jag superduperpepp på att åka och läsa japanska och en konst / design kurs på ett superfint universitet i Kyoto, typ en av japans finaste städer. Jättevälbevarat, fullt av geishor och säkert samurajer och ninjor också om man letar noga. Det är såklart jättedyrt men tänker såhär, att jag jobbar jobbar jobbar jääättemycket och tar lite lån så går det nog. Bra grej att ha på cv:t , att kunna japanska. Tänkte typ åka nästa år isåfall, kanske åka dit och turista lite först och checka läget. Vad tror ni? Asbra, sjukt tokigt??
Inga bilder är mina, såklart. Lite fina naturbilder från Kyoto, en Geisha och en random samurajfajt. Jag är faktiskt riktigt taggad!
Hahahahahahahahaha, skrattar så jag gråter, men kanske bara har kass humor, eller bra självkritik.
ur en saga jag skrev under min sagan om ringen-period som barn :
Jag mins det bara som en dröm.
För det var ju så längesedan nu. 602 år för att var exakt.
Jag minns ängarna med blommorna som jag alltid plockade och gav till mor, fast än det var förbjudet.
Jag minns dom stora vita salarna där vi bodde.
Jag minns sjön där mamma och jag badade nakna när vi trodde att ingen såg.
Jag minns att det var krig i väster, men det var jag för liten för att förstå mig på.
Jag minns min far som mest hölls sig inne, jag minns min kusin Eòwadia som jag inte sett en skymt av sen dess.
Jag minns mina drömmar av att bli en av världens berömdaste alver, och att få en familj som kunde leva lyckliga i alla sina dagar.
Öh, den drömmen var delvis falsk och delvis sann, jag ska berätta för dig om varför jag sitter här där jag sitter nu, men , jag måste nog skylla mig själv lite gran.
Fick en liten insikt såhär mitt i natten. Tänkte på att folk klagar väldigt mycket, inklusive jag själv, man vill härifrån och bort, man orkar inte plugga och man vill göra allt utom det här, också inser man att man har det rätt så bra. Inte bara det gamla vanliga klyschiga barnen svälter i afrika och vi här i sverige har det såååå bra, men jag har det bra, på riktigt. Jag trivs, jag är lycklig, tillochmed med Chalmers trotts att jag inte orkar. Det är liksom inte så tokigt trots allt. Jag säger att jag vill härifrån, och det vill jag, men inte för att komma bort och fly, utan för att uppleva och se. Jag behöver inte vara här nu, jag hade kunnat välja att låta bli, åkt någon annanstans. Ändå är jag kvar. Varför? Tål att tänkas på. Kanske är jag trygg, och trivs rätt så bra, trots allt.
Jag har varit hemskt dålig på att uppdatera min blogg, jag medger det och jag ber ödmjukast om ursäkt. Men, åh andra sidan, jag har haft en rätt bra ursäkt. men inte nu längre, för nu är jag en fri kvinna och i en månad kan jag göra precis vad jag vill. Det vill säga, jag kan festa hela natten och vara bakis och slösa bort en hel dag med gott samvete, kan baka lussekatter dricka glögg och julmysa, kan shoppa massa fina saker, måla min tredje vägg, vara med min mysisar , se hela säsong sex av dexter, gå på jul på liseberg, sjunga, skriva meningslösa saker och bara sådär helt allmänt njuta av livet. för att det är det man gör när man är fri, ledig och utan tvång. Tänk att det var allt som behövdes för att jag skulle börja känna mig som vanligt igen, inte sådär tråkig och konstig och stressad och främmande jag varit de senaste ... månaderna? Jag ber om ursäkt för det, ta det inte personligt. När man inte har nåt att göra älskar man livet. ett tag, tills man tappar motivationen och segheten tar över. så får det inte bli, ska ha projekt! Söka jobb ska göra, till sommaren. Annars bara leva livet. Jag vill utomlands, nån som vill med? sista minuten typ? till nåt varmt land? packa väskan så åker vi när chansen kommer. bara sådär! det blir fint.
Föresten, läste världens bästa bok, elva minuter av paolo cohelo. Allt är så sant som han skriver, kände typ igen mig i allt, förutom det där med att vara prostituerad, det kanske inte helt var min grej. Läs den. Och veronica bästemmer sig för att dö, också vansinnigt fin bok, som liksom får en att att vilja leva, lite mer. Dagens tips.
...Var så sjukt snygg på senaste Elle-omslaget att jag bestämde mig för att måla av henne! Här har ni resultatet!
Den är väl egentligen inte färdig, men tror aldrig den kommer bli det. Kan sitta i timmar och ändra på detaljer ingen annan ändå skulle lägga märke till. så, oh well, får vara nöjd!
Har varit sjuk hela dagen, börjat se säsong 6 av dexter ( !!! åh vilken saknad ) sett Hanna ( nån tjej som har vuxit upp i "finlands vildmarker " och har ihjäl typ hundra pers . rätt bra faktiskt ) Och typ försökt plugga men inte lyckats. Målat istället, sånt är kul!
Sitter här mitt i natten och funderar nattligt som vanligt på natten. Det är nåt med natten, liksom känslan av att hey, det är bara jag som är vaken fast alla andra sover, trots att jag vet att det inte alls är sant för alla är vakna och feestar bort sina sorger ändå. men jag tänker låtsas som att det bara är jag som är vaken, känns mycket mysigare då. Tänt myslampan och allt. Ibland, bara ibland, får jag sånna whoa-känslor, då allt känns overkligt och sjukt bra samtidigt. En sån där känsla som gör att jag kan stanna uppe en hel natt i sträck och tänka på bra saker och få en massa idéer, typ upplägg till framtida oskrivna romaner, planer för framtiden, tankar på allt jag skulle vilja göra, på hur inlåst jag känner mig och på hur fri jag vill vara. ( Ja, jag vet... men det är ok att vara cheesy NÅN gång i månaden, right? ) Besides, så var det sjukt längesen jag skrev någonting, vad som helst. har ju typ som en sån där grej jag måste göra innan jag dör. Skriva en bok alltså. Började på en i somras, skrev typ 50 sidor om en tjej som bestämde sig för att resa bort och starta ett nytt liv och omedvetet drogs in i värsta mordhärvan samtidigt som hon försökte hitta sina egna drömmar och ta tag i sitt liv. Insåg tillslut att jag skrev om mig själv, minus det där med mordhärvan. Tröttnade nånstans där. Vill verkligen ha den perfekta handlingen, så att man kan skriva i typ månader i sträck utan att tröttna. Har jag liksom någonsin INTE tröttnat på det jag gör?
Anyways, på tal om att dö, det får en verkligen att leva. Det är det som gör mig så faschinerad med folk som lever maffia-liv. Okej, visst, de flesta kriminella är nog rätt brutalt uppfuckade och mår förmodligen inte särskilt bra, men tänk ändå kicken man måste få av att typ råna en bank, ständigt vara efterlyst eller uppskriven på någons dödslista. liksom, när hinner man slappna av och chilla, vara allmänt seg och få nada gjort? förmodligem aldrig. Liksom, man skulle totalt slippa ha tråkigt. Man skulle living on the edge varje dag. ta vara på varje stund! Funderar inte på något olagligt eller uppmuntrar till något liknande.
Det jag försökte komma fram till med dessa långsökta resonemang var att jag och Nisse var och såg en sjukt bra film som innehöll både biljakter, vapen, maffia, blod, pengar och ett eller annat tänkvärt budskap!
Rekommenderar starkt till alla som har en någorlunda claraaktig filmsmak. Dessutom var det sjukt bra musik till, gjorde liksom allt för känslan. Lite 80-tal på ett odefinerat sätt.
Drive hette iallafall filmen, lite som en blanding mellan Dexter, Tarantino och någonting i stil med Blue Valentine.
Sjukt galet bra. Tyckte jag iallafall.
+ kvällens soundtrack :
dagens favoritord: Acetylsalicylsyra! Försök säga det hundra gånger snabbt på fyllan.
Sitter här och tänker och sådär, och tänkte först på att det är sjukt vad det är kvävande att plugga såhär mycket. Jag gör inget annat, och inte särskilt utvecklande är det heller. Jag liksom dunkar in tre års naturvetarprogram på ett, lär mig hundratusen lagar och regler och orubblig fakta och får inte en sekund över till att tänka, vara kreativ och reflektera. Det liksom är som det är bara. Jag var på musikal och blev ledsen för att det verkar så kul att vara skådespelare, att få sjunga hela tiden och låtsas vara någon annan, leva i en värld som inte finns men är rätt reko ändå. Liksom leva för musiken. Det skulle jag vilja göra. Det är så mycket jag vill göra. Nu gör jag allt på en gång men samtidigt ingenting. Jag hinner inte träffa folk jag saknar, hinner knappt hitta på nåt kul på helgerna om jag inte vill hamna totalt efter i allt, och hinner verkligen inte bara njuta av livet. Typ. Sånt där som jag gör ibland när jag njuter, spelar piano i timmar, ligger på golvet med tända ljus, dricker te och skriver blogginlägg? Vad vet jag egentligen, men du fattar grejen. Jag pluggar typ sju-åtta timmar om dygnet , åker buss tre, och känner ändå att jag får nada gjort och ligget efter i allt. Sorry, med risk för att låta sentimental, är det här allt???? Det känns som att det finns så mycket mer att göra, ut i världen, hitta andra , hitta sig själv, blabla. Och jag vet att jag inte har nåt att komma med, för jag har redan haft den här diskussionen tusen gånger, bestämt mig för att hoppa av och hoppa på igen, alla höll med mig första gången , liksom, bra Clara, good choice, vad fan ska du läsa ingenjörsämnen för? Och ja ba a fast nä och fortsatte till allas förundran ändå, så nu kan jag ju inte säga nåt, för du skulle jag få en stor fet TOLD YA! - i fejset och det vill jag inte. Och jag vill ju inte ge upp. Tänker inte göra det. Men det var roligare först. Visste att det skulle bli jobbigt, men det här är brutalt. Hej då, ett år av mitt liv. Ungefär.
Hahaha, måste bara säga en sak som jag kom på nu när jag gick in på bloggen. Den där " och sagan om mitt liv" - texten som står nedanför rubriken är verkligen FRUKTANSVÄRT och katastrofalt oförlåtligt töntig. Om det är en ursäkt skrev jag dit den bara för att se om det skulle passa att ha något där, och sen gick datorn med photoshop sönder, så har inte kunnat ändra det sen dess . Kände bara att jag var tvungen att be om ursäkt, vad skulle ni annars tro om mig määääääääh!? #dåligsjälvkänsla
typ gick i skogen mitt under tentaångesten och tog typ en miljon bilder jag tänkte jag skulle dela med mig av någon gång. Hade planerat att göra det idag men så blev det inte. Helt slut efter monsterfysiktentan. Är uppriktigt orolig över om jag får godkänt eller inte, trots att jag pluggat konstant i nästan fyra veckor. Är det inte skumt??
Så har i princip varit ledig en dag, idag, eftersm tentan var igår, börjar med kemin imorgon. Klockan åtta av alla okristliga tider, och jag som trodde jag började tre. Possitivt med det hela är att vi läser på stora chalmers nu, vilket känns lite coolt! mehehe.
Bättre att jag uppdaterar med ingenting särskilt än inte uppdatera alls. Händer liksom ingenting i mitt liv just nu, bara pluggar. Hade gjort vad som helst för att få åka vartsomhelst. Snälla åk med mig någon? Över jul. Vi hittar något billigt. FlygFlyg.